Medeltiden 2.0

This post is in Swedish and mainly aimed at readers living in Sweden. Although, it goes out to everyone.

Intro

Det fanns en tidig meme som var populär nån gång runt 2006 som kallades “The internet is leaking” – Alltså bilder på saker IRL som refererar onlinekultur. Typ en graffiti-målning av en katt som säger “I CAN HAS CHEEZEBURGER??”. Skämtet var att det var tokigt att se onlinekultur i den verkliga världen.

Det är nu tydligare än någonsin att internet och “den verkliga” världen inte är två olika universum separerade av våra skärmar som en sorts metafysisk vägg. När Donald Trump nu krönts till härskare över världens mäktigaste nation ännu en gång, gör han det sida med sida med sina störta fanboys, männen bakom de största tech-plattformarna: Amazon, Meta (Instagram, Facebook, WhatsApp) och X (fd Twitter). Dessutom med finansiellt stöd från Spotify, Microsoft, Apple och mer eller mindre alla andra stora tech-företag.

Författaren Yanis Varoufakis pratar om ett nytt system som ersatt kapitalismen – Teknofeodalismen. Alltså, en ny sorts version av medeltidens ekonomiska modell. Vi har furstarna högst upp i näringskedjan och bönderna längst ned. Furstarna tjänar inte pengar på att tillverka saker som de sedan säljer för att producera värde (dvs kapital) utan de får sin förmögenhet genom att driva in hyra genom all mark de äger. Furstarna tog med våld över alla allmänningar (dvs gemensamt ägd mark) och började sedan ta betalt för att folk skulle få vara där och göra sin grej.

Om nu tagens tech-furstar tagit över alla digitala allmänningar och kontrollerar informationsflödet precis som på medeltiden – vad är det vi betalar med? Sociala medier är väl gratis? Spotify, FB, Insta, X osv är plattformar vars syfte är att övervaka och påverka våra beteenden, som sedan nyttjas på det sätt som passar dem bäst. Vare sig det handlar om att vi ska köpa saker eller rösta på rätt person. Och det har funkat skitbra! Nu står dom där med Trump och heilar och den stora massan undrar: Vad fan hände?

Listan över hemskheter som dessa företag gjort och gör är så lång att jag inte ens orkar börja tänka på hur man skulle sammanfatta det. Men det är väldokumenterat. Och ni vet det.

Ekologisk onlinekultur

De flesta är överens om att man bör om möjlighet finns köpa mat som är ekologisk. Det är en bättre produkt och bättre för miljön, världen, alla. Vi måste inse att allt vi gör online också är handlingar i den riktiga världen som också bör påverkas av vår moraliska kompass. Det kommer en punkt när man måste sätta ned foten. Man bara måste. För nu handlar det inte bara om huruvida internet blir en mer sugig plats att hägna på som fördummar oss utan i förlängningen om planetens fortsatta överlevnad. Det är på den nivån. Sorry!

Precis som att det är svårt att bara kliva ur det kapitalistiska ekorrhjulet och utbrista “jag är fri!” är det också svårt att bara kliva ur alla de strukturella problem som teknofeodalismen för med sig. Men de enda som kan störta furstarna är folket. Därför måste vi börja nu. Vi måste lämna dessa plattformar.

Decentralisering

De flesta vill att det ska finnas en smidig one-size-fits-all-lösning. OK, så Spotify är dåligt. Vilken app ska jag ladda ner istället då? Men det är inte lösningen. Om vi tar musik som exempel, istället för att alla migrerar över till en ny envåldshärskare, kanske vi ska sprida ut oss? Decentralisera. Skapa nya allmänningar, dvs det som feodalherrarna tagit från oss, platser som vi äger kollektivt. Kanske ska man köpa musik på bandcamp ibland, streama på nån annan tjänst ibland, skriva på ett forum, skriva på sin blogg, nyhetsbrev, skapa musikcirklar där man tipsar varandra om fet musik, göra saker lokalt.

Vad gäller sociala medier så borde samma princip gälla. Mer utspritt. Mindre. Inte alla på samma ställe. Samuel från Kamratföreningen Konstellationen skriver bra om detta här. Jag är själv medlem i Mastodon-servern Spejset. Det är trevligt där. Folk peppar varandra och ger tips. Folk skojar och skämtar. Folk lägger upp smarta saker. Det ägs inte av ett jätteföretag. Ingen reklam. Det är en del av det som kallas Fediversum – ett nätverk av olika decentraliserade webbtjänster där ingen kan vara envåldshärskare. Det styrs av en serie protokoll snarare än ett centraliserat företag.

E-post är ett så kallat protokoll, en sorts kommunikationsväg. Jag kan ha en hotmail-adress men ändå mejla dig på din yahoo-adress. Vi måste inte ha mailadresser på samma server. Så funkar Fediversum. Jag kan ha ett konto på svenska Spejset men ändå följa och skriva till folk på andra servrar. Ingen enskild person eller företag äger email. Så funkar dessa decentraliserade tjänster. Och på ett liknande vis borde all ekologisk onlinekultur se ut.

Organisera er

Vi måste i våra vängrupper och inom våra hobbies eller vad det kan vara göra upp planer för hur vi kan gå vidare från de stora tech-plattformarna. Låt oss göra det nu, innan det är för sent. Det kommer bli roligt.